Igår lyssnade vi på en mental coach som pratade om att lycka var en färdighet. Att man väljer att vara lycklig om man vill det. Det är en inställningsfråga. Han hade ett litet koncept som jag svalde med hull och hår. Att man ska ha en högre lägstanivå. Att man alltid ska hålla sig själv mellan 7 och 10 på en 10-gradig skala. De nedre regionerna är enbart till för dippar, när det händer saker man inte rår över som gör att man tillfälligt mår sämre. Sen sa han också att man självklart inte kan rå över allting som händer men man kan själv välja hur man ska hantera det. Därför kan man välja att vara lycklig. Det finns så många känslor som man kan välja att inte följa för att de inte tillför något positivt utan bara tär på en. Att alltid välja glädje är enda sättet att bli lycklig på för omständigheter gör ingen lycklig. Michael Södermalm som han hette, insåg detta när han var typ 43 år, idag är han 47 och lycklig med 2 kraschade äktenskap och 4 barn. Jag är så glad att jag började förstå det där så här tidigt i livet. Men man kanske måste nå botten för att se att det finns en annan väg. Haha, det låter jätteklyschigt men det är så enkelt. Finns en bok som förklarar detta så bra "David Lega -När inte armarna räcker till" Han har förstått hur det funkar.
Always choose the simple path, det är nästan skrattretande... Höstens mantra (och reklamkampanj) på jobbet. Men det är ju så det ska vara, varför välja att följa motgångarna när man kan välja bort allt som inte går att vända till något positivt.
För många låter detta som hjärntvätt men för mig är det redan riktningen sen några år tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar