Virrig som jag är nu för tiden vet jag inte om jag skrivit om att jag går en kurs i praktisk stresshantering. Det gör jag i vilket fall. Den är ganska bra men det svåra är ju att ta det man får lära sig till sig när man från början inte känner att man har kontroll över sig själv. Känslor är svåra att motarbeta med fakta när man redan är uppe i dem. Helst skulle jag bara vilja starta om mig själv med all den nya kunskap jag har och göra mitt bästa för att aldrig hamna i den här situationen igen men det går ju tyvärr inte. Så nu sitter jag här, halvstressad och vill sluta stressa. Men det är inte så jävla lätt alla gånger. När man väl kommer på sig själv med att stressa och istället då tar sig i kragen och gör allt mycket långsammare så är det ändå tusen saker som fortfarande är fel. Det är inte många ögonblick nu för tiden som jag känner att allt är bra. Är det inte mina sjukt stela muskler (jag är som en gammal skruttig tant!) så är det hjärtklappning utan uppenbar orsak eller bara pessimism som tar alldeles för stor plats i huvet. Då hjälper det inte riktigt att gå långsamt och titta på blommorna!
Nu i helgen har jag dessutom lyckats trigga igång magkatarr som inte är av denna världen. Jag borde veta bättre men ändå så var jag så jävla dum att jag kombinerade chili, rödvin och acetylsalicylsyra igår, när jag redan hade känt att magen var lite ledsen. Jag kunde ju lika gärna ha ätit sandpapper!
Intervjuerna för att hitta min nya kollega för det närmsta året pågår för fullt. Jag hoppas att intervjun imorgon går bra!
Nu får det vara slut på gnäll för den här gången. Dags att plocka fram kläder till imorgon, som en annan 8-åring!
Det verkar som att jag får sällskap av kära Sofia på tåget till Stockholm imorgon. Jippi! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar