Inget jag känner att jag kan skriva om på bloggen tyvärr. Flera av er som läser har fått höra olika delar och tillsammans blir det just nu lite för mycket. För min del betyder det att stressen från i somras och höstas slog till igen med full kraft, idag. Har känt att det varit på väg sedan förra veckan men det är nästan omöjligt att parera. Så nu sitter jag på ett tåg på väg hem, med gråten i halsen och med ett tungt tryck över bröstet och försöker att bara klara resan hem. Vid tågstationen väntar min fina sambo redo med en stor kram. Nu vill jag verkligen bara hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar