Nu pratar jag alltså inte om Facebook utan det riktiga livet. Det där som vi håller på med hela dagarna. Umgås med människor som vi känner väldigt bra eller kanske inte alls. Människor som vi verkligen tycker om och andra som vi bara tolererar för att vi lärt oss att man måste behärska sig ibland. Professionella relationer och relationer som vi valt helt själva. Det är ju som bekant inte en exakt vetenskap vilket jag har haft i tankarna på sistone. Jag tycker om att "veta", till skillnad från att tro eller känna. Relationer baseras på hur vi känner för människorna runt omkring oss och hur vi tror att de känner och tänker om oss. Det går aldrig att veta och framförallt så förändras relationerna, ibland från dag till dag men ofta över längre tid. En annan viktig sak i sammanhanget är att vi är så olika. Jag kan bara utgå ifrån hur jag själv fungerar och försöka förstå människor baserat på det. Ibland blir det ganska nära sanningen men andra gånger blir det mer fel än rätt.
Nu låter det kanske som att det har hänt något tråkigt men så är det inte. Det handlar om att jag tänkt på det här lite extra den senaste tiden. På människorna runt omkring mig, i första hand de jag tycker om, vilket är några stycken. Jag tror mig veta vad alla dessa människor tycker om mig men ibland är det inte helt givet, tror jag. Jag har ju som jag tidigare skrivit om en förmåga att bry mig väldigt mycket om andra människor och även hur de uppfattar att jag upplever dem. Jag vill gärna att folk ska veta vad jag tycker om dem. Speciellt om jag tycker bra om dem. Jag kanske inte visar det jättetydligt alla gånger men den som frågar mig får gärna höra hela sanningen. Ser ingen anledning att spela något sorts spel som tyvärr många människor gärna gör. Jag har nog aldrig förstått spelreglerna heller. Jag hoppas därför att de människor jag tycker om inte tvivlar på att det jag säger och gör är uppriktigt menat.
Nu låter det kanske som att det har hänt något tråkigt men så är det inte. Det handlar om att jag tänkt på det här lite extra den senaste tiden. På människorna runt omkring mig, i första hand de jag tycker om, vilket är några stycken. Jag tror mig veta vad alla dessa människor tycker om mig men ibland är det inte helt givet, tror jag. Jag har ju som jag tidigare skrivit om en förmåga att bry mig väldigt mycket om andra människor och även hur de uppfattar att jag upplever dem. Jag vill gärna att folk ska veta vad jag tycker om dem. Speciellt om jag tycker bra om dem. Jag kanske inte visar det jättetydligt alla gånger men den som frågar mig får gärna höra hela sanningen. Ser ingen anledning att spela något sorts spel som tyvärr många människor gärna gör. Jag har nog aldrig förstått spelreglerna heller. Jag hoppas därför att de människor jag tycker om inte tvivlar på att det jag säger och gör är uppriktigt menat.
Vet du, du har helt rätt. I längden är det inte så många som orkar spela ett spel, varken på relations-, eller vänskapsnivå.
SvaraRaderaJag tror att lite av sanningen i vänskap är tid, att man ger de man tycker om tid. Det har egentligen inte så stor betydelse vad det är för tid, att ta sig tid att läsa och kommentera ett blogginlägg, sms'a, en lunch eller något helt annat. Att bara ägna en tanke och tänka på vad vännen gör just då eller skulle tycka om en låt dyl är också ett sätt att bry sig :)
Jag bryr mig om dig, det vet du :)
Håller med dig. Varför håller så många människor på med ett spel eller varför kan man inte bara vara ärliga mot varandra. Det är ju inte positivt för någon part att fortsätta umgås om man inte får ut något av det.
SvaraRadera