2 timmar av KÄRLEK!

Igår var en fantastisk kväll för mig och 10 500 andra. Det var dags för Bublé i Globen! Showen började med voice play-gruppen Naturally 7 som på ett helt otroligt sätt skapade musik utan ett enda instrument. Gång på gång glömde man bort att de inte hade någon musik i bakgrunden. De fick hela publiken att dansa och hoppa jämfota i takt. Det är inte alla förband som kan engagera så.

Därefter klev mannen själv upp på scenen och började med att bjuda på en stor dos humor. En stackars medelålders man i glasögon i publiken blev totalt uppflörtad och såg inte helt bekväm ut när Michael sa "I would totally do you if I were gay". Den första kvarten var han så taggad att han knappt kunde stå still på scenen. Musiken var precis lika bra live. Den mannen kan sjunga, utan tvekan.

I mitten av konserten hyllade han sin stora inspirationskälla genom att framföra Billie Jean, med dans och allt, till publikens stora förvåning. Därefter tog han sig ner i publiken och upp på en scen närmare läktarna med kommentaren "You people who got great tickets at the front suck" givetvis med glimten i ögat. Det var inte mycket av tiden mellan låtarna som inte bestod av värmande skratt i den stora arenan. När han gick av scenen tog det inte lång tid innan hela publiken stod och stampade i golvet och han kom givetvis tillbaka för tre extra låtar varav den sista var helt magisk... A song for you med ett trombonsolo på en liten sidoscen i slutet. Medan trombonisten stod ensam upplyst på den lilla scenen släcktes den stora scenen ned och när den åter lystes upp så var ridån fördragen och utan mikrofon stod Michael ensam ute på scenkanten. Han ryckte ur sin ear peice och slängde iväg den och satte ett finger framför munnen för att hyscha publiken. Sen tog i från tårna och avslutade A song for you, utan mikrofon, i ett knäpptyst globen. Musikalisk njutning! Det var 2 timmar av kärlek!

Tyck vad ni vill om min musiksmak och att jag är en gammal tant och allt vad folk har sagt men den som inte hade uppskattat det här, då är det nån annan som inte förstår musik!

Jag hade fortfarande kvar den härliga känslan från kvällen innan när jag åkte till jobbet med ingen annan än Bublé i öronen.

En liten sidoberättelse, även den på temat kärlek, försiggick i Globen. De två sällskapen framför oss började prata över den tomma stolen emellan sig. Det sällskapet som hade biljetten till den tomma stolen delade en berättelse om sonens fru som var från Filippinerna och hade problem att få visum för att komma till Sverige men de hade ändå köpt en biljett till henne, utifall att hon skulle få ordning på det. Tyvärr blev det inte så och de sålde biljetten till en försäljare utanför Globen som uppenbarligen inte fick den såld själv. Det andra sällskapet berättade att de fått sina två biljetter av sin son som bodde i London. Tanken var att han och hans australiensiska fru skulle ha gått på konserten men hon hade fått problem med sitt visum och fick därför inte resa till Sverige. Ibland är världen bra liten...