Storasystrar och småbröder

Det har ju forskats en del på hur man påverkas av syskonföljden. Det går ju att se mönster mellan storasyskon respektive småsyskon och mellanbarn. Jag är en typisk storasyster, livets lott? Jag kliver alltid in och styr upp, ser till att det händer något och tar ansvar. Min lillebror är en typisk, något curlad, lillebror. Han har lärt sig att någon annan alltid löser allt om man bara avvaktar lite. Nu läser han visserligen inte min blogg men jag tror att han utan större rabalder skulle kunna medge att jag har rätt. Inget fel med att ta den enkla vägen när den erbjuds. Men hur blev det så? Är det naturen som är där och pillar för att världen ska populeras av olika typer av personligheter? Eller är det föräldrar som slappnar av efter första barnet och tror att nästa barn tar efter? Nu är detta givetvis en generalisering och ibland är det säkert tvärtom, att egenskaperna byter plats men man har ju ändå tydligt sett det här mönstret hos många syskon.

En annan sak man kommit på är att i förhållanden så passar småsyskon och storasyskon ihop. Niklas är en lillebror, men inte lika utpräglat som min lillebror. Niklas har även en mycket handlingskraftig storasyster som alltid styr upp det som behöver styras upp... Jag märker även i andra sammanhang att jag får agera storasyster. Ingen tvingar mig men ibland gör jag det utan att tänka på det. Förvånande ofta är det i situationer med personer som själva är småsyskon... Med detta inte sagt att det ena på något sätt är bättre än det andra. Jag är bara väldigt fascinerad av fenomenet!