Den där 16-åringen...

Nu har jag intensivtittat på säsong 2 av Glee och konstigt nog känner jag igen mig i allt för mycket. De där 16-åriga ungdomarna har ändå mycket av det jag har i mitt huvud, i sina. Kan bara komma fram till att det är för att jag inte har så långt till den där osäkra 16-åringen i mig. Det är 12 år sedan men det går inte så fort som man tror. Självklart skulle jag vara bra mycket bättre rustad för att vara 16 år, idag. Men det är ju lite av poängen med att vara tonåring, man ska lära sig allt som sedan gör att man blir vuxen, hur orättvist det än kan kännas då. Den 16-åriga Anna var inte nöjd med mycket, speciellt inte hur hon såg ut..

Tjejerna i Glee har precis samma problem. Precis som alla andra, om man bortser från att de är skitsnygga allihop, men de är ju skådespelare. Det verkar inte spela någon roll hur mycket man är nöjd med i den åldern för det finns alltid något man är missnöjd med som man istället fokuserar på. Det är inte bara Glee som har tänkt lite extra på hur det faktiskt är att vara ung och osäker men de har gjort en snygg mash-up av TLCs låt Unpretty. Den säger det mesta om hur det känns. I feel pretty/Unpretty

Men det jag försöker säga är att livet inte är så jävla mycket enklare nu för tiden. Jo visst har man fått perspektiv och självdistans men ändå. Jag är och kommer alltid att förbli tjej och i oändliga omgångar kommer jag att känna att jag är missnöjd, med den jag är, hur jag ser ut och hur jag är. För att inte tala om hur andra uppfattar mig.

All cred till människor som Lady Gaga, men hur nöjd är hon egentligen? När man har ett sånt stort behov av att synas så brukar allt inte stå rätt till med självkänslan...

Och på tal om det. Den där känslan man får när man verkligen får uppskattning och uppmärksamhet, den som känns så otroligt bra i stunden, den som får en att undra hur man någonsin kunnat vara så missnöjd. Den varar sällan särskilt länge. När den försvinner kommer känslan av missnöjdhet lätt tillbaka. Men vem har sagt att livet ska vara lätt. ;)