1,5 vecka har gått nu sedan jag lämnade ifrån mig min älskade lilla kille. De första dagarna kunde jag inte ens tänka på det utan att börja gråta. Därför jag har skjutit på att skriva det här inlägget. Alfons flyttade till Koppartorp, på landet, utanför Nyköping. Hans nya matte bor i en fint rött hus med tomt och hästhagar runt om. Vi har fått några rapporter från henne och han verkar trivas som fisken i vattnet. Han har fått börja gå ut och har redan jagat rätt på möss och gjort sig som hemma. Precis som tidigare så svarar han när man ropar och han verkar ha accepterat sin nya matte utan några som helst knussel. Hon tycker att han är helt underbar vilket känns bra i hjärtat. Han har fått ett otroligt bra hem hos henne och vi kunde inte ha hoppats på något bättre men jag saknar honom inte mindre för det. Det känns så otroligt tomt utan honom. De senaste 16 åren har jag haft djur omkring mig konstant, med ett litet uppehåll precis när jag flyttade hemifrån men sen kom Alfons. Jag visste att det skulle bli jobbigt men det känns som att hjärtat ska brista.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar