Saknad...

Kusins bröllop för 3 år sedan

Bröllopsplaneringen fick sig ett avbräck. Två personer som betytt väldigt mycket för oss och som var givna gäster på vårt bröllop lämnade oss tyvärr under våren. De fick båda två veta att vi skulle gifta oss och var så glada för vår skull. Det var tal om att komma och man så skulle behöva krypa... men så blev det inte.

Den 24 mars somnade min mormor in, 96 år gammal.

Det var omöjligt att föreställa sig hur mycket jag skulle sakna henne innan det hände. Det spelar ingen roll att hon fått leva ett helt liv, längre än de flesta, för tomrummet hon lämnar är ändå lika stort. Så många minnen kommer tillbaka när jag vet att jag aldrig mer får prata med henne och aldrig mer träffa henne. Men precis som morfar har hon alltid en plats i mitt hjärta.

Nu är hon där hon ska vara, med morfar. De kommer till och med att dela grav på den vackra kyrkogården på landet i Rö.

Mormor, linnebror, jag och morfar, på landet 1990

På påskafton somnade Robbans mormor in efter en kortare tids sjukdom. Hon blev 80 år gammal så det känns inte alls som att hon fick den tid hon behövde. Hon lämnade dessutom Robbans morfar efter sig. Ikväll sätter vi oss i bilen och åker upp till Örnsköldsvik för att delta i Britts begravning imorgon.

Det har varit en sorglig och tung period. Många tårar och en känsla av att man bara följer med. Kontrollen över livet är sedan länge borta och allt bara händer. Nu kämpar vi med att ta tillbaka kontrollen och börja styra över vår tillvaro igen. Robban har börjat på ett nytt jobb och vi budar just nu på ett hus i Gustavsberg. För den som är nyfiken: Hemnet

Bröllopet som kändes som en stor insats faller nu på plats som pusselbitar i ett pussel. Alla de stora sakerna är ordnade och bokade. Det är verkligen bara detaljer som återstår som skor och dekorationer. Det känns väldigt skönt.