Nu är min kurs i praktisk stresshantering slut. Jag började kursen med inställningen att jag ville komma tillbaka till min fulla kapacitet och göra sjukt mycket grejer samtidigt. Jag slutar nu kursen med att inse att jag tidigare försökt göra alldeles för mycket. Därför måste jag nu ta reda på vad som är viktigt för mig. Både människorna i mitt liv och sakerna i mitt liv. Inte förrän jag gjort det kan jag börja prioritera. På kursen kallades det för värdekompassen. Sätt upp de stora sakerna i ditt liv. Värdera dem mot varandra på en skala från 1-10. Värdera dem sedan efter samma skala utifrån hur mycket energi och tid du lägger på dem och räkna ut differensen. I en perfekt värld finns det ingen differens men världen är ju som bekant inte perfekt.
Idag har Thérèse varit förbi. Hon är sjukgymnast och läser en kurs om ländryggen just nu. Jag är hennes provpatient. Vi har lyckats beta av två stycken 2,5 timmespass och det är inte mycket som är som det ska med min rygg. Jag är föga förvånande jättestel och med Thérèse hjälp så har jag nu klurat ut exakt var jag är stel. Nu gäller det bara att mjuka upp de delarna igen och framförallt bygga upp musklerna som ska hjälpa ryggen att inte vara stel. Jag har nu haft ont i ryggen i 4 år utan att göra någonting långsiktigt åt det.
Utifrån det här så har jag insett att jag måste börja vara mer rädd om mig själv. Jag måste vara mer rädd om min kropp och med rädd om mig själv och inte hålla på att stressa och slita på mig själv som jag tidigare gjort. I värdekompassen ska jag även lägga in en till punkt från och med nu. Mig själv.
Nu blev det ett jätteseriöst och allvarligt inlägg men det är bara en sammanfattning av många tankar som sakta men säkert har fått mig att må mycket bättre. Nu måste jag bara fortsätta åt samma håll även framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar